Även den tredje statsmakten måste granskas och stå till svars

Foto: Leif Pagrotsky

Foto: Leif Pagrotsky

Jag sitter hemma i soffan och tittar på Nyhetsmorgon på TV4. Min flickvän ligger fortfarande och sover. Utanför rutan så är det lika lite vinter som det var igår. Det känns passande. Ett väder för att passa mediaklimatet. Det som finns innanför rutan.

I går kväll innan jag gick och la mig hann jag på twitter se att Juholt bjudit in till presskonferens hemma i Oskarshamn. Att hemliga källor till både SVT, Expressen och TV4nyheterna sagt att han kommer att meddela sin avgång. Avsatt kan man väl nästan kalla honom.

Det här inlägget ska inte handla om huruvida Juholt har agerat rätt eller inte, inte ens om ifall det är rätt att han avgår eller inte (om han nu gör det, hemliga källor är till sin natur lite svåra att hålla till svars och lita på). Det handlar om vilka som har avsatt honom.

Under veckan har hashtaggen #drev68 kritiserat de journalister och kommentatorer som under de senaste månaderna legat Juholt hack i häl, som tolkat det han sagt och som utkrävt svar om vad han faktiskt menat. De anklagar journalisterna för att ha tappat sin objektivitet. De jämför drevet mot Juholt med den nästan icke existerande bevakningen av Carl Bildt, utrikesministern som är misstänkt för folkrättsbrott och mot vilken det till och med arrangeras demonstrationer. De frågar sig varför det är så? Varför går drevet så hårt? Varför är det så mycket svårare att vara Socialdemokratisk partiledare än Moderat utrikesminister, handlar det bara om att den ena vill bli statsminister? Behöver de två stå emot varandra? Eller klarar svenska folket bara av en viss mängd av negativ politisk rapportering och fylls den kvoten helt enkelt lite för fort av att täcka Socialdemokraterna?

Min högst personliga åsikt är att det har börjat gå någonting unket genom Sverige. Det finns en grupp individer som står utanför de spelregler som vi övriga samhällsaktiva medborgare behöver förhålla oss till. Det är de politiska kommentatorer, journalister och experter vars jobb det är att granska oss andra. I eftermiddag kommer det att bli klart om det är så att den tredje statsmakten har avsatt en partiledare självklart glatt påhejad av både Alliansen och av delar av Socialdemokratin. Jag tycker inte att bevakningen varit helt oproblematisk.

Vi behöver fundera på de här spelreglerna och då menar jag inte de journalistiska yrkesetiska reglerna. Jag talar om de som handlar om att du inte låter dina personliga åsikter gå ut över att göra ett bra jobb. Jag menar de som säger att regler inte alltid är till för att sträckas till sin yttersta gräns. Jag menar de som säger att det med stort makt också kommer ett stort ansvar.

De här personerna har makt, men vem utkräver det moraliska ansvaret? Jag köper inte att det ska upprätthållas genom att TV4s nyhetsankare frågar sina egna politiska reportrar om de upplever att de har agerat rätt eller inte. Låter dem själva stå för det enda (o)kritiska utlåtandet. Vart ligger ansvarstagandet i det? Det är som att Fox news skulle fråga George W Bush om det var rätt att invadera Irak eller inte.

Den tredje statsmakten växer och börjar bli kaxig. Krävs det en fjärde för att hålla den i schack?

Är det Pagrotsky som ska granska?

Är det Pagrotsky som ska granska?

, , ,

No comments yet.

Leave a Reply