Det finns fler sätt att förbättra flyktingpolitiken än lägre löner eller stängda murar, Expressen

Idag skriver Anna Dahlberg på Expressens ledarsida om flyktingpolitik.  Det är en i mångt och mycket väldigt bra text som säger många saker som det pratats alldeles för lite om i debatten om flyktingar, invandrare och Sverige som mottagarland.

När det kommer till ensamkommande flyktingbarn skiljer Sverige ut sig äntydligare. Förra året kom 2 657 sådana barn till Sverige, varav 82 procent beviljades asyl. Inget annat land är i närheten av dessa siffror. Det näst största mottagarlandet i Europa –Storbritannien –tog emot 1277 barn.

Sverige är med andra ord något av ett unikum i västvärlden. Gång på gång har vi öppnat våra portar för människor på flykt – från Iran-Irak-kriget på 80-talet, Balkankrigen på 90-talet, Irakkriget på 2000-talet och nu från krigen i Afgha­nistan, Somalia och Syrien.

Sverige tog emot uppemot hälften av alla irakier som flydde till EU under Irakkrigets blodigaste år och nu är vi det största mottagarlandet av syriska flyktingar i hela unionen. Vi är på väg upp i historiskt höga nivåer med över 1 000 asylsökande i veckan. Mottagar­systemet är pressat till bristningsgränsen och kommunpolitiker runt om i landet slår larm om en ohållbar situation.

Anna Dahlbergs analys av det här är att Sverige måste “våga prata” om hur vår flyktingpolitik är utformad och att vi måste kunna göra detta utan att falla ner i Sverigedemokraternas retorik eller förklaringsmodeller. Det håller jag helt med om. Men jag håller inte med om de alternativa vägar som Dahlberg presenterar.

… De människor som nu söker sig till Sverige – majoriteten från länder som Somalia och Afghanistan – har i de flesta fall mycket begränsad utbildning. Det är inte realistiskt att tro att de ska kunna hävda sig på den svenska arbetsmarknaden med några av världens högsta ingångslöner.

Vi måste förr eller senare välja väg. Vill vi förbli ett ledande flyktingmottagarland måste vi ge människor möjlighet att försörja sig med hjälp av lågkvalificerade och lågavlönade jobb. Alternativet är att omvärdera vår öppenhet.

Ja, det är absolut sant och en stor del av problembilden att många av de som kommer hit saknar utbildning, kanske har stora personliga trauman och oftast inte talar svenska, eller för den delen engelska. Lösningen på detta är dock inte att skapa fler låglönejobb som de kan ta.

Innan jag går vidare med den tråden så får ni gärna läsa de här två texterna från Sydsvenskan för att få en lite bredare bild av det här med invandrare och låglönejobb…

http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/svartarbete-utan-granser

http://www.sydsvenskan.se/malmo/svarta-malmo/malmo-under-ytan/

Den korta sammanfattningen är att det inte år så enkelt som Anna Dahlberg vill få det att verka. Hon vill få det att framstå som att det finns två alternativ. Stäng gränserna så att vi överhuvudtaget ska kunna mäkta med de som finns eller se till att de som kommer hit kan jobba med skitjobb för skitlöner så att de åtminstone kan överleva. Inga andra alternativ existerar. Läser man Dahlberg får man bilden av att de flesta som kommer hit är inte förmögna (eller intresserade?) att bidra, lära sig tala svenska, skaffa utbildingar, etablera sig på likvärdiga villkor eller bli en del av “normallönesamhället”.

Nu är saken den, som de två artiklarna här ovan ganska tydligt visar, att de där låglönejobben redan finns. Riktigt skitiga låglönejobb. Men de löser inte problemen, de bara skapar nya problem.

Nej, det finns en tredje väg. Det stora problemet med Sveriges nuvarande flyktingmottagande är inte att det inte finns tillräckligt många okvalificerade jobb för nyanlända att ta. Problemet är att de i många fall inte ges andra möjligheter än att ta de här skitjobben. Vi är helt enkelt inte tillräckligt bra på att möta nyanlända i den omfattning som krävs. Vi måste bli bättre.

Det som krävs är en helhetsgrepp över mottagarstrukturerna i kommuner och hos Migrationsverket. Det krävs mer resurser, bättre samordning och högre ambitioner. Det behövs ett större fokus på att skapa positiva sociala arenor för de nyanlända att hantera sina trauman och lära sig språket genom samt för att förstå kulturen de hamnat i. Det krävs att kommuner samarbetar och avlastar varandra istället för att vissa kommuner får ta flerdubbelt fler nyanlända än andra. Det krävs fler ideella som vill hjälpa till och till exempel vara värdfamiljer. Det finns många effektiva och konkreta lösningar, så länge den politiska viljan finns. För behovet finns, bara under augusti flydde över 100.000 personer bara ifrån kriget i Syrien.

Jag har jobbat på Fryshuset i tre veckor nu och jag har på de här veckorna lärt mig mer om asylprocesser, flyktingpolitik, nyanländas, ensamkommandes och flyktingars förutsättningar än jag kunnat föreställa mig. “Vänsterns krav på en generösare flyktingpolitik” är långt ifrån snack, drömmar och naiva förhoppningar. Det handlar om att välja en tredje väg, mellan högerns låglönelösningar och facisternas nationalistiska strategier. En som handlar om att dra sitt strå till stacken och hjälpa sina medmänniskor till ett bättre liv.

Kontakta mig

Du når mig enkelt via:

No comments yet.

Leave a Reply