Liberaler kan aldrig vinna den antirasistiska debatten

Den liberala högern kan inte förstå, och där med också bemöta, rasism på riktigt om de inte bottnar i en maktanalys. Hanne Kjöllers ledare i DN förra tisdagen är ett klockrent exempel. 

Hanne och övriga som resonerar som henne reducerar det som egentligen är ett komplicerat samspel mellan människor, idéer, vanor och fördomar till att handla om mer eller mindre medvetna val som människor gör och förkroppsligar och därmed också enkelt kan sluta göra.

Ingen vill ju vara rasist så de som faktiskt är det måste ju vara riktiga avskum. Därför är rasism också ett väldigt hårt ord som vi ska vara försiktiga med att ”urholka”, så mjukare ord behövs som ”främlingsfientlig”, ”invandringskritisk”, eller helt enkelt att man hade en dålig dag.

Den här synen på rasism gör det svårt att se vart rasismens effekter färgar politik och argument. Om man ser rasism endast som tron på att vissa är bättre än andra på grund av ras så missar man rasismens komplexitet och dess förmåga att färga och påverka samspel, åsikter och idéer som vi annars tror är objektiva.

När Svenskt Näringsliv och tankesmedjan Fores därför ger sig in i debatten om migrationspolitikens värde med det främlingsfientliga Debattförlaget i annonskampen i Dagens Nyheter så missar de den absolut mest avgörande delen, den som gör Debattförlagets påståenden mest avskyvärda. De missar att kritisera och analysera de rasistiska undertonerna.

Vissa skulle säga att SN och Fores endast bemötte Debattförlaget med den sortens argument som de själva använde och att det därför var helt rätt att inte blanda in några värderingsargument. Siffror mot siffror. Kostnader mot intäkter. Förlust mot intäkt. Men nej. Det håller inte. För i frånvaron av värderingsargument i Sveriges Näringslivs och Fores annonssvar så växer en annan sanning fram. Den om att det faktiskt går och räcker med att beskriva den här frågan i termer om siffror och värden.

Det här är precis den sanning som Debattförlaget och andra rasistiska och främlingsfientliga strömningar vill etablera. De har nämligen exakt samma syn på rasism som Hanne Kjöller, de är bara till skillnad från henne extremt medvetna om detta och den normaliserande kraften i den. För om man accepterar idén – den rasistiska idén – om att vissa människors rätt att leva i vårt samhälle villkoras av värdet på deras bidrag till samhället så är steget till att därefter också acceptera andra, värre, sanningar kortare.

Debattförlaget vet också att om de går ut och talar klarspråk om sina avsikter och åsikter så kommer de aldrig att få möjligheten att få utrymme i Dagens Nyheter, oavsett om det är i annonsform eller debattform. Rasismen blir för tydlig och sticker i ögonen. Det olyckliga är att högerliberalerna i Svenskt Näringsliv och Fores genom sin värderingsfattiga analys spelar rasisterna direkt i händerna. Genom att ta rasisternas diskussion på rasisternas planhalva – genom att ens diskutera värdet av migration endast i termer av pengar – så legitimerar man den rasistiska idén om att det går att mäta värdet av ett medborgarskap i pengar och det som en gång uppfattades som tabu att ens nämna blir till vilken debattfråga som helst.

Resultatet blir därför ett steg fram men två steg bak. Rasisterna kanske bemöts i sak, men deras världsbild får mark och sprids. I alla fall så länge vänstern och andra med en syn på rasism som ett resultat av en maktstruktur låter högern ta alla debatterna med fascisterna på deras gemensamma planhalva. Den som bara består av individer som ömsom hjälper och ömsom står i konflikt med varandra, och där ingenting är rasistiskt förrän det står och hailar i farstun.

, ,

No comments yet.

Leave a Reply