Tag Archives | Immigrationspolitik

S måste börja prata integration och våga vara vänster

Om Socialdemokraterna på allvar vill förändra det politiska landskapet och vrida momentumet ur SD:s händer så måste S göra det som både SD och Alliansen är vettskrämda för och börja driva en integrations- och välfärdspolitik värd namnet. Sluta fega, ta debatten. Äg integrationsfrågan med samma pondus som ni borde äga välfärden.

SD har sedan valet kuppat debatten och har trotsigt proklamerat att extra valet ska ses som en folkomröstning om invandringsfrågan. Alliansen har samtidigt utnyttjat situationen till att på alla sätt de kan förhindra att vänsterblocket driver vänsterpolitik. Och vad gör S? Som det känns nu, precis det som de gjorde innan valet. Håller tyst och hoppas att de inte ska skrämma bort ännu fler medelklassväljare.

News flash. Det fungerar inte. Det senaste valresultatet är ett betyg så gott som något på detta. När vänstern till och med under en påstådd “vänstervåg” inte lyckas samla mer än 43,7 % av landets röster så krävs det andra strategier och nya analyser. Som Erik Rosén skrev på politism igår. Socialdemokraterna måste sluta flörta med högern och börja ta konflikten. Med både Alliansen och med SD.

De har tagit ett steg åt det hållet när de började kalla SD för nyfascister. Men det räcker inte med att peka finger på motståndaren, oavsett vad man kallar dem (och hur sant det än är), om man inte själv också levererar alternativ. S måste börja ta debatten. Ja. Jag sa det. Ta debatten. Men inte om migrationspolitiken. Att diskutera migrationspolitik med SD är en slippery slope som inte kommer att leda till något gott. S borde istället äga integrationspolitiken.

Jag, och i stort sett alla jag har diskuterat det här med är konstant förvånade och frustrerade över det överdrivna, och av SD satta, fokuset på hur många som kommer till Sverige. Det finns absolut ett problem – som vi också kan lösa, men det handlar enkom om hur vi tar hand om de som finns här. Asyl är en mänsklig rättighet. Men det borde också rätten till bostad, jobb och utbildning vara.

I mitt jobb på Fryshuset har jag gång på gång stärkts i min övertygelse om att det finns enormt stora möjligheter till att förbättra landets mottagnings- och integrationsprocesser. Utmaningarna med samordningen mellan olika instanser, skraltig målgruppskännedom, kass resursfördelning, och bristande sociala introduktionsprogram är enorma. Överdrivet kravfokus snarare än resultatsfokus och stuprörsprocesser som både isolerar nyanlända från svenskar och och som gör att hjul uppfinns gång på gång  i olika kommuner och i olika organisationer är enorma. Men relativt enkla att åtgärda.

I grund och botten handlar det om att vi måste ha ett välfungerande introduktionssystem in i det svenska välfärdssystemet. Samt ett välfärdssystem som också levererar det det ska till de som är i störst behov. Utbildning till alla, bostad till alla och arbete med goda villkor till alla.

På samma sätt som SD har ett väldigt enkelt budskap, så måste också S ha det. “Du får inget jobb, ingen bostad och ingen utbildning för det finns för många invandrare” måste bemötas med “Tillsammans ger vi alla, oavsett ursprung eller förutsättningar, jobb, utbildning och bostad.”. Och det måste vara trovärdigt. Det räcker inte med att säga detta, det måste också följas upp med konkret vänsterpolitik som bygger förtroende. På samma sätt som SD stärker sin trovärdighet mot sina väljare när de fäller den rödgröna budgeten.

Men S kommer aldrig att lyckas få gehör för ökade kostnader för en förbättrad immigrationspolitik utan att också stärka välfärden överlag. “Varför ska vi satsa en massa pengar på att ta hand om invandrarna när vi inte kan ge de svenskar som redan finns här jobb?”

Att ta debatten med SD handlar därför om att formulera en trovärdig politik för en stark välfärd för alla. Där ALLAS rätt till bostad, utbildning och arbete garanteras. Genom att vara det som Alliansen är mest rädda för – en vänster som driver vänsterpolitik.

Comments { 0 }

Liberaler kan aldrig vinna den antirasistiska debatten

Den liberala högern kan inte förstå, och där med också bemöta, rasism på riktigt om de inte bottnar i en maktanalys. Hanne Kjöllers ledare i DN förra tisdagen är ett klockrent exempel. 

Hanne och övriga som resonerar som henne reducerar det som egentligen är ett komplicerat samspel mellan människor, idéer, vanor och fördomar till att handla om mer eller mindre medvetna val som människor gör och förkroppsligar och därmed också enkelt kan sluta göra.

Ingen vill ju vara rasist så de som faktiskt är det måste ju vara riktiga avskum. Därför är rasism också ett väldigt hårt ord som vi ska vara försiktiga med att ”urholka”, så mjukare ord behövs som ”främlingsfientlig”, ”invandringskritisk”, eller helt enkelt att man hade en dålig dag.

Den här synen på rasism gör det svårt att se vart rasismens effekter färgar politik och argument. Om man ser rasism endast som tron på att vissa är bättre än andra på grund av ras så missar man rasismens komplexitet och dess förmåga att färga och påverka samspel, åsikter och idéer som vi annars tror är objektiva.

När Svenskt Näringsliv och tankesmedjan Fores därför ger sig in i debatten om migrationspolitikens värde med det främlingsfientliga Debattförlaget i annonskampen i Dagens Nyheter så missar de den absolut mest avgörande delen, den som gör Debattförlagets påståenden mest avskyvärda. De missar att kritisera och analysera de rasistiska undertonerna.

Vissa skulle säga att SN och Fores endast bemötte Debattförlaget med den sortens argument som de själva använde och att det därför var helt rätt att inte blanda in några värderingsargument. Siffror mot siffror. Kostnader mot intäkter. Förlust mot intäkt. Men nej. Det håller inte. För i frånvaron av värderingsargument i Sveriges Näringslivs och Fores annonssvar så växer en annan sanning fram. Den om att det faktiskt går och räcker med att beskriva den här frågan i termer om siffror och värden.

Det här är precis den sanning som Debattförlaget och andra rasistiska och främlingsfientliga strömningar vill etablera. De har nämligen exakt samma syn på rasism som Hanne Kjöller, de är bara till skillnad från henne extremt medvetna om detta och den normaliserande kraften i den. För om man accepterar idén – den rasistiska idén – om att vissa människors rätt att leva i vårt samhälle villkoras av värdet på deras bidrag till samhället så är steget till att därefter också acceptera andra, värre, sanningar kortare.

Debattförlaget vet också att om de går ut och talar klarspråk om sina avsikter och åsikter så kommer de aldrig att få möjligheten att få utrymme i Dagens Nyheter, oavsett om det är i annonsform eller debattform. Rasismen blir för tydlig och sticker i ögonen. Det olyckliga är att högerliberalerna i Svenskt Näringsliv och Fores genom sin värderingsfattiga analys spelar rasisterna direkt i händerna. Genom att ta rasisternas diskussion på rasisternas planhalva – genom att ens diskutera värdet av migration endast i termer av pengar – så legitimerar man den rasistiska idén om att det går att mäta värdet av ett medborgarskap i pengar och det som en gång uppfattades som tabu att ens nämna blir till vilken debattfråga som helst.

Resultatet blir därför ett steg fram men två steg bak. Rasisterna kanske bemöts i sak, men deras världsbild får mark och sprids. I alla fall så länge vänstern och andra med en syn på rasism som ett resultat av en maktstruktur låter högern ta alla debatterna med fascisterna på deras gemensamma planhalva. Den som bara består av individer som ömsom hjälper och ömsom står i konflikt med varandra, och där ingenting är rasistiskt förrän det står och hailar i farstun.

Comments { 0 }

Egmont säljer ut Bamse och Migrationsverket verkar helt tappat fotfästet.

Det här är tydligen sista rutan i en Bamseserie som Migrationsverket beställt från Egmont, som äger Bamsetidningen. Serien ska användas för barn som sökt asyl i Sverige och avslutas med den här fantastiskt upplyftande scenen som beskriver hur barnen välkomnas i sina hemländer när de åker hem igen.

What the fuck?!

För det första så ska vi inte ens snacka om Egmont och vart deras gränser går. Kanske pris för årets mest omoraliska företag någon?

Om vi sedan ska kolla på Migrationsverket… Jag vet inte vilken verklighet de lever i, men det där är knappast scenerna som jag tror utspelas när barn, eller deras föräldrar, som av olika skäl flytt från sitt hemland för att söka asyl i Sverige möts av när de återvänder. Ord som förskönande, propaganda och förnekelse dyker osökt upp.

Sist kanske det också är en aning anmärkningsvärt hur de här barnen och deras föräldrar framställs i Bamses värld. Som svartvita vargar/grävlingar ifrån “Varganien”? För mig som då läst Bamse ett par gånger så är väl ändå vargarna i den serien ganska ofta förknippade med tjuvar och andra elaka och opålitliga typer, eller?

Men, nej det var kanske inte sånt de ville anspela på. Kanske mest var så att vargar och grävlingar är de djur de liknar mest – ni vet de är ju inte lika ljushylta som oss brunbjörnar.

En länk till dagens media som skriver om serien hittar ni här.

Comments { 2 }